
|
|
Kontakta oss gärna på webmaster@kungkarl.se |
|
Hobbes förutsätter Guds existens, även om han inte vill förklara något fenomen med hjälp av gudomliga trossatser. När Hobbes och Galileo Galilei visar sig för varandra blir den förre förälskad i naturfilosofin: materialismen och geometrin blir Hobbes gudar, men han hädar gång efter annan, då han missförstår centrala begrepp, som han hämtar från Galileis mekanik – han blandar exempelvis ihop politik, vetenskap och metafysik. Han menar också att allt är rörelse, detta i linje med andra samtida naturfilosofer, och Gud är den första röraren. Han talar också om att våra sinnen föregår allt, om ett visst mått av subjektivitet. Förnuftet bestämmer naturlagarna, säger Hobbes, och dessa lagar handlar om en strävan efter fred och rättvisa. Människans rättigheter skall vika för lagarna, friheten för plikten. Hobbes formulerar en rad utgångspunkter eller principer, som enligt honom är logiska och i sig själva självklara. Orsakssamband kan förklaras utifrån dessa, menar han.
Människan, enligt Hobbes, är av naturen grälsjuk, brutal, stolt, dödsrädd och girig. Detta förbjuder en naturlig samverkan. Människans oförmåga att leva i fred innebär en värld där bedrägeri och våld är dygder. Denna svarta människosyn präglar mer än något annat Hobbes samhällskontrakt och politiska filosofi.
Anders Wesslén |
|
|
|
|