Kontakta oss gärna på webmaster@kungkarl.se

Leviathan är i den bibliska historien ett sjöodjur eller en demon. Den engelske filosofen Thomas Hobbes (1588-1679) använder namnet för att beskriva människans naturtillstånd, som innebär ett kroniskt inbördeskrig, där alla människor ställs mot varandra i ”allas krig mot alla”. Ett socialt kontrakt kan förhindra dessa destruktiva konflikter, menar Hobbes, och det handlar om total underkastelse. Hobbes förespråkar en konstgjord stat, där ledaren är en och allsmäktig. Envåldshärskaren, suveränen, håller i alla trådar – ingenting slipper undan hans blick. Den oinskränkta makten är en förutsättning för fred, staten är en demon, den är ondskefull och destruktiv – en Leviathan. Utan en auktoritet uppstår kaos, inbördeskrig. Lösningen är en militärdiktatur, enligt Hobbes.

Hobbes förutsätter Guds existens, även om han inte vill förklara något fenomen med hjälp av gudomliga trossatser. När Hobbes och Galileo Galilei visar sig för varandra blir den förre förälskad i naturfilosofin: materialismen och geometrin blir Hobbes gudar, men han hädar gång efter annan, då han missförstår centrala begrepp, som han hämtar från Galileis mekanik – han blandar exempelvis ihop politik, vetenskap och metafysik. Han menar också att allt är rörelse, detta i linje med andra samtida naturfilosofer, och Gud är den första röraren. Han talar också om att våra sinnen föregår allt, om ett visst mått av subjektivitet. Förnuftet bestämmer naturlagarna, säger Hobbes, och dessa lagar handlar om en strävan efter fred och rättvisa. Människans rättigheter skall vika för lagarna, friheten för plikten. Hobbes formulerar en rad utgångspunkter eller principer, som enligt honom är logiska och i sig själva självklara. Orsakssamband kan förklaras utifrån dessa, menar han.

Människan, enligt Hobbes, är av naturen grälsjuk, brutal, stolt, dödsrädd och girig. Detta förbjuder en naturlig samverkan. Människans oförmåga att leva i fred innebär en värld där bedrägeri och våld är dygder. Denna svarta människosyn präglar mer än något annat Hobbes samhällskontrakt och politiska filosofi.

Anders Wesslén